Rosa buss mot nya okända former av offentlighet

Det är väl snart allmänt bekant att vår regering har sett till att det svenska folket är det mest övervakade folket i världen på den här sidan Nordkorea. Inte ens Irans regim har lika stort kontrollbehov av den enskilde individen.

Det blir lite lite värre idag. Antagligen. Om inte Federley av någon anledning skulle få dubbla röster.

Dessutom vill vår regim samtidigt inskränka fotografers frihet att ta kränkande bilder. Det vill jag med, tror jag, men jag har inte tänkt igenom saken ordentligt, så jag väljer att vänta med en fullödig åsikt i saken. Vår regim kör istället grottmannaprincipen o hellre klubbar än tänker. Får saker o hända, hävdar nån. Jo, det fick Gadaffi också, hävdar nån annan, o menar att han kanske inte var jättklok trots det. Näh, nu glider texten iväg som om vi råkat sätta foten i Bildts oljiga fotspår. Säga vad man vill om Lundins, men man är stabilare än bananskal när det handlar om att slå folk till marken.  

Nåväl. Det handlar inte om Bildt o hans koppling till Lundins olja o brott som begåtts mot de mänskliga rättigheterna. Detta är ju sånt som man av princip är tyst om, även på direkt fråga, så punkt om det. Det handlar ju om total övervakning o förhastade förbud mot fotografier. Kontentan blir att bilder som den här, där Beatrice Ask står, till synes ostadigt, utanför Kicki Danielssons turnebuss antagligen blir förbjudna att ta inom kort.



Men även att just den här bilden kommer att lagras under lång tid o går att beskåda genom att förvaltningsrättsligt kräva ut den från Försvarets Radio Avlyssningenhet.


Vem är rädd för Calle?

Mina tankar går till Hanna Widerstedt. Sen går de...ut. O om de får som de vill så går de in igen.

För folk i min ålder (Suck. Det är första gången jag skriver dessa ord o känner att jag menar dem) så är Hanna bara ytterligare en Pernilla.

Det var länge sedan Pernilla Wahlgren visade upp sig naken i ett magasin för män. Det är för att hon inte mår så bra just nu. Det var så länge sedan att det börjar gå tre Pernilla på en Calle Norlén.

Det är många som trängs i Calle dock. Pernilla får gott dela plats.

Calle Norlén levde länge la dolce vita. Männen kom och gick i antal och hast som endast en ensam mamma kan bemästra. Alkoholen flödade som under en syjunta med Kicki och Gudrun. Cigarrer var inte bara cigarerr. Men en dag vaknade Calle och allt kändes tomt. Han började ta sitt liv på någon sorts allvar. Mitt i livet är inte för sent. Freudiansk felskrivning: Det var då han bröt med sitt Persbrandt-beroende o tog bort Ulf Lundell ur sin adressbok.

För att stödja de av samhället utstötta eller bortglömda bär Calle numera slöja. Av modellen burka. Det är en så kallad tyst protest. Men ändå trendig. Lite som ett "knarkat nummer", men på riktigt. Han gör det utan att retas. Det handlar inte om att vara en parodi på sig själv. Det handlar Lena Ph om. Lena Ph ska förresten delta i Calles Hoppa Hoppets Hopprep på Hötorget i valborg. Hoppas hennes långa vackra hår inte fattar eld. Freudiansk felskrivning: Hoppas hennes kjol gör det och hon har glömt sätta på sig trosor.

Vilken dag som helst tar Calle av sig sin burka. Vad det står för berättar han först då. Kanske är han bara trött på slöjan, han har ju trots allt ett val. Om han kammar sig blir han en råmodell för Hannadockans Ken. Men Calle vill inte vara modell. Han är hellre racerförare. För många spelar det ingen roll. Det är svårt att sätta burka och racerbil i relation till varandra. Det ena bedöms sällan vara mer värt än det andra. Åtminstone för de som inte funderat över hur det vore att köra på en prins lite lagom bakifrån.

Du säger alltså att du är rädd för att bli Calle Norlén? Men Calle Norlén är ju Calle Norlén, du kan aldrig bli Calle Norlén.

hits