.

För några år sedan blev jag blixtinkallad till toaletten av min äldste son. Han är sju idag, den här gången var han kanske fyra. Jag sprang för att komma till den vanliga undsättningen. Han mötte mig precis innanför dörren. Rakryggad, nästan i givakt. O med ett stort flin i ansiktet.

Han pekade ner i toaletten. Där låg en bajskorv o flöt i vattnet. En rätt stor sådan för att komma från en liten pojke.

"Det där, pappa, är du!"

Det var bara att buga sig ner för ungen. O passa på att förnedra sig ännu mer genom att torka honom ren i stjärten.

Nyligen påminde jag honom om att jag är en bajskorv. Han tyckte det var ganska roligt, men även rätt självklart.

Igår blev jag kallad till toaletten ännu en gång. Återigen pekade han ner i toaletten. På det där dödfödda sättet försökte jag låta bli att titta. Tjenare. Även den här bajskorven var stor o såg rätt majestätisk ut där den ensam flöt i vattnet.

Medan jag försökte att inte titta på bajskorven så tryckte min son på spolknappen. Borta. Med en virvel.

Min son tittade på mig ett tag. Sedan flinade han med hela ansiktet o klappade mig på magen.

"Bara så att du inte glömmer vem det är som bestämmer nu för tiden."