Messi börjar i Dynamo Moskva

Lionel Messi kommer att börja spela i Ryssland för det jättebra laget Dynamo Moskva. Om två veckor börjar han där. "Det ska bli jätteroligt" säger argentinaren. "Jag har alltid drömt om att spela riktig fotboll i Ryssland. Förresten är jag lite trött på Barcelona och att deras tröjor inte är så snygga."

Dynamo Moskvas tröjor är bruna. Bara bruna och med gula siffror på ryggen. Tyvärr kommer inte Messi kunna fortsätta ha nummer 10 eftersom det redan är upptaget av Dynamo Moskvas brasilianare Beiron. Messi kommer ha nummer olva, förlåt, elva.


Foto: Marcelo Del Pozo

 





Bright eyes, burning like fire

Jag satt ute o åt idag, med ansiktet mot solen. För en halvtimme var livet underbart trots att jag var på jobbet. Till o med maten smakade ljuvligt, trots att det var rätt trist. Kokta, snarare än grillade, revbensspjäll o torra potatisar. Ingen sås eller sky, bara äppelmos. Man får vad man förtjänar.

När jag kom tillbaka till mitt kontor så brände mina ögon av solljuset jag stirrat mot. Jag misstänker i o för sig att jag kan ha dragit på mig någon allergi på senare år. Allt omkring mig därute var i alla fall täckt av ett ljust gulgrönt pollentäcke. Jag har ingen aning vad som är dramats egentliga bov.

Strunt samma vilket. Nu funderar jag på om jag ska skylla på att jag inte längre kan se. Att mina ögon är tillfälligt förstörda o att jag inte kan sköta mitt arbete. Jag har papper att läsa, saker att skriva o en dataskärm att stirra på. Det fungerar ju inte. Det kanske är lika bra att gå hem.

Jag vill njuta världen från andra sidan fönstret. Med ansiktet mot solen.


Här o nu!

Någon spelar en melodi i närheten. Men inte så nära att konturerna i stycket är helt tydliga. Det är någonting jag tycker mig känna igen utan att komma på vad det är. Ett ganska bra motiv till hur jag ser på världen jag lever i.


Vissa dagar känns allt omkring främmande, trots att det är bekant. Som någonting jag varit med om tidigare i livet, men som till stora delare gått förlorat o glömts bort. Det är väl normalt. Ett sätt för människan att tvingas att gå vidare. Meningen är väl inte att jag helt ska förstå den värld mina barn inom kort ska uppleva. Det är ju deras värld, inte min, trots att den egentligen är densamma. Det jag ser o förstår bygger ju på det bagage mitt förflutna utgör. Det börjar ju bli en anständig resa jag har bakom mig, även om det ännu är långt kvar till mål. Mina barn har precis börjat sina resor. Ett av dem inte ens det.


Men fan ta mig den dag jag ylar om att jag har haft allt det där, gjort allt det där, det är inget jag vill igen. Melodin som spelas är vacker, så mycket kan jag höra. Det finns en smärta i rösten som är uppenbar trots att jag inte utröner ett ord, eller ens språket.


I dag när jag vaknade låg mitt barn tätt intill mig. I någon sekund sov han men, säkert på grund av mig, strax slog han upp sina ögon mot mig. Han log inte, han är inte sorten som älskar att vakna, men han såg ömt o fundersamt på mig. Jag lade mitt finger i hans hand o han kramade det försiktigt. Det är en gåva att bli omhållen av sitt barn. Om några år kommer min hand vara främmande i hans, han kommer inte vilja hålla den. Så är det. Men än så länge finner vi stöd o tröst i varandra genom att hålla om varandra. Snart får vi uppfinna nya sätt att komma varandra nära.


Livets teater innebär många roller för oss att klara av att spela. Scenen förändras dag för dag o morgondagen vet vi inte ett dugg om. Allt kan förändras i ett slag. Oftast gör det ju inte det, men möjligheten finns. Därför är det enormt viktigt att leva i nuet. O att kunna släppa denna teater o stå nakna inför de som står oss närmast. Det förtjänar vi o det vinner vi på. Kanske är vi i någon mån skyldiga varandra det också. I den sunda tolkningen av skyldig.


Melodin utifrån är över sedan länge. Jag skriver långsamt. Men när jag reser mig från den här stolen ska jag sätta på en sång jag känner igen. En melodi som en gång var din o min o som fortfarande är det varje gång den spelas. Barnen växer upp o blir vackrare än oss. Hoppas de lär sig slåss, mot världen o mot oss. Det visar sig. Hoppas de inte försvinner för långt o för ofta ifrån. Det visar sig också.


Ta denna melodi, nu. Tjafsa inte så mycket om det som varit.

Toner i skymningen

Regnet slår in mot stället där jag står o röker. Det hindrar mig att fimpa min cigarett i askoppen. Eller, hindrar o hindrar. Men jag har ingen lust att bli genomblöt.

Efter två sekunders tvekan skjuter jag ut cigaretten på gräsmattan o hoppas att ingen kommer att upptäcka den.

Jag återvänder in till ännu en sådan där märklig fredagkväll. En jag längtat efter men ändå inte har någon som helst aning om vad jag ska göra av. Helt klart kommer jag att vara hemma i alla fall.

Vi väntar barn igen. Nummer fyra. Det är inte riktigt dags ännu, but it's gettin' there... Tillräckligt dags för att jag vill vara nära min fru o dessutom nykter.

Min fru är trött nu för tiden. Hon är ju trots allt väldigt många kilo tyngre än vanligt. Någon gång runt tio brukar hon vilja gå o lägga sig. Det blir aldrig så tidigt på vardagarna av någon anledning. Däremot under helgerna. Det är ok.

Hon har svårt att gå o lägga sig utan mig. Det har hon alltid haft. Det är ganska charmigt o rörande, såklart. Men jag tycker synd om både henne o mig när hon sitter med rödsprängda ögon o bara försöker finnas till bredvid mig. Hon varken sover, pratar eller ser på TV:n. Jag börjar ofta skruva på mig o känna att ingen av oss får ut det vi borde. Då brukar jag föreslå att hon ska gå o lägga sig. Ibland gör hon det. Nu för tiden oftare än annars.

Då brukar jag kunna få min egen lilla stund.

Ikväll har jag planerat in att fortsätta läsa i min nya fina bok om Tom Waits. Soundtrack blir Dylans nya. Till det en öl o kanske några skivor serranoskinka.

Livet är hårt mot de hårda. Dessa dagar måste jag vara en mycket mild man.

Rebellen inom mig har skjutit en fimp på gräsmattan. Den vuxne mannen inom mig har lite ångest över det.


Kommerotardig bakifrån

Här vill jag ha en plats där jag kan vara mer personlig. Här har jag för avsikt att hålla mig till en annan form av sanning

Får se hur det går.


RSS 2.0