Två koppar kaffe o ett glas mjölk
Det finns ett klart äldrehat i Sverige, säger författaren Jan Myrdal, 82 o sippar på den ena av dagens två koppar kaffe. Det knorrar av ilska o av en mage som endast fått i sig 2,5 deciliter mjölk o två frukostbröd. Han förklarar att hatet mot äldre är utspritt o kommer från alla håll o kanter, bortsett såklart från Anna Anka.
Jan Myrdal, den förra generationens Calle Schulman, fast litet argare, förklarar att han genom åren varit jagad som en hovtalesman efter en kunglig biltur eller som en Winnerbäck efter en inställd spelning. Det får vara nog nu, utbrister han o dunkar en tung näve i bordet. Utan att tänka sig för så häller han upp en påtår som han sveper i sig med en förbannad suck. Strax därpå lyser paniken i hans ögon o han låter en rännil av kaffe som han fortfarande har kvar i munnen rinna ner i koppen. Till eftermiddagen, förklarar han. Han lägger till att han velat dricka kaffe med Allan. Edwall, förtydligar han. Emils pappa, luffaren o helt enkelt kaffekamraten Allan. Jan nynnar på Den lilla bäcken o ser allmänt vis ut när han kommit till slutet.
Det spelar ingen roll vad Jan Myrdal själv säger. Han har fel. Det går inte att hata honom. Han får vara hur arg han vill, till o med Göran Greiderarg, man känner ändå bara sympati. Det är inte svårt att förstå Anna Anka i sådana stunder. O är det något som kräver sin man, så är det förståelsen för Anna Anka. Oxå efter att man gått upp för att äta sitt frukostbröd.
Frukostbröd till kvällen, säger Jan Myrdal. Är det vad vi kämpat för i alla år, frågar han retoriskt. Även om svaret är givet, finns det inget svar att ge. Man kan bara vända bort sin blick, låta den glida bort från Jan Myrdal. Blicken hamnar på din egen mormor eller farmor. Hon sörplar kaffe från fat. På så sätt kan hon dricka kaffe fem gånger om dagen så länge skakningarna i kroppen tillåter kaffet att hålla sig kvar på fatet. Att hatet mot henne är så utspritt, det är inget man vill höra talas om.
Kanske lösningen finns i det föryngringselixir som Kleerup prånglar ut via sin hemsida. Eller kanske i de falska identitetshandlingar som man kan få under ståndet på Möllevången. Kanske i ett fast tag om Anna Ankas huvud.
Men inte ens du har hur mycket tid som helst att vänta på lösningen. Den kan ju faktiskt komma från dig oxå. Du kan ju till en början sluta hata alla gamla så mycket så kanske Jan Myrdal kan få åldras med värdighet.
Memento Mori, men risken finns ju att det är rätt många år dit. O det kan ju vara trevligt att om inte annat få dricka så många koppar kaffe du vill på vägen.
Jan Myrdal, den förra generationens Calle Schulman, fast litet argare, förklarar att han genom åren varit jagad som en hovtalesman efter en kunglig biltur eller som en Winnerbäck efter en inställd spelning. Det får vara nog nu, utbrister han o dunkar en tung näve i bordet. Utan att tänka sig för så häller han upp en påtår som han sveper i sig med en förbannad suck. Strax därpå lyser paniken i hans ögon o han låter en rännil av kaffe som han fortfarande har kvar i munnen rinna ner i koppen. Till eftermiddagen, förklarar han. Han lägger till att han velat dricka kaffe med Allan. Edwall, förtydligar han. Emils pappa, luffaren o helt enkelt kaffekamraten Allan. Jan nynnar på Den lilla bäcken o ser allmänt vis ut när han kommit till slutet.
Det spelar ingen roll vad Jan Myrdal själv säger. Han har fel. Det går inte att hata honom. Han får vara hur arg han vill, till o med Göran Greiderarg, man känner ändå bara sympati. Det är inte svårt att förstå Anna Anka i sådana stunder. O är det något som kräver sin man, så är det förståelsen för Anna Anka. Oxå efter att man gått upp för att äta sitt frukostbröd.
Frukostbröd till kvällen, säger Jan Myrdal. Är det vad vi kämpat för i alla år, frågar han retoriskt. Även om svaret är givet, finns det inget svar att ge. Man kan bara vända bort sin blick, låta den glida bort från Jan Myrdal. Blicken hamnar på din egen mormor eller farmor. Hon sörplar kaffe från fat. På så sätt kan hon dricka kaffe fem gånger om dagen så länge skakningarna i kroppen tillåter kaffet att hålla sig kvar på fatet. Att hatet mot henne är så utspritt, det är inget man vill höra talas om.
Kanske lösningen finns i det föryngringselixir som Kleerup prånglar ut via sin hemsida. Eller kanske i de falska identitetshandlingar som man kan få under ståndet på Möllevången. Kanske i ett fast tag om Anna Ankas huvud.
Men inte ens du har hur mycket tid som helst att vänta på lösningen. Den kan ju faktiskt komma från dig oxå. Du kan ju till en början sluta hata alla gamla så mycket så kanske Jan Myrdal kan få åldras med värdighet.
Memento Mori, men risken finns ju att det är rätt många år dit. O det kan ju vara trevligt att om inte annat få dricka så många koppar kaffe du vill på vägen.
Kommentarer:
Trackback