.

Tidigare idag hörde jag Peter Lundblads "Ta mig till havet" på någon av radiokanalerna. När jag var liten var jag släkt med Peter Lundblad. Det berättade min mormor för mig.

På mina väggar trängdes bilder av Peter med bilder av Sabrina och Samantha Fox. Eftersom Peter inte var lika söt som andra sångfåglar fick han aldrig vara på plansch i Okej. Okej var mer som FIB Aktuellt än som en musiktidning. Jag hade varje nummer eftersom min far prenumererade på Okej. Bilderna på Peter klippte jag ut från Allers, kvällstidningarna eller VÅR Bostad.

Jag lärde mig hela "Ta mig till havet" utantill. När jag är full minns jag än idag varje ord. Det är en mycket vacker sång. Lite somrig på ett sådant där "större än livet självt"-sätt.

Om jag har försökt utnyttja mina släktband till Peter Lundblad? Ja, som raggningsreplik. De flesta vackra flickor har sällan någon aning om vem Peter är. Men när man stämmer upp i "Ta mig till havet" nickar de flesta instämmande innan de skrattar och går hem med en snygg kille. Fast i augusti fungerar det. Verkligen. Huvudsakligen på fula flickor, tyvärr. Men i mörkret är alla ganska lika. Sen kan man uppge fel namn och ta taxi hem. Jag brukar stjäla deras sprit. Det har jag lärt mig av Micke Persbrandt.

För en tid sedan var min mormor på en Peter Lundbladkonsert. Efteråt drack de öl på hans lyxbåt. De pratade om släktskapet och Peter kom fram till att det inte existerar. Så klart. Det var ju enda sättet för honom att få min mormor i säng. Utan att behöva skämmas jättemycket efteråt.  

Jag ska ta mig till havet och försöka drunkna.