Bombningen av Strängnäs har gått i pension, vi behöver en ny bombning av Strängnäs

Jag surfade in på Strängnäs kommuns hemsida tidigare idag.

Under länken sevärdheter står det att Strängnäs är en charmig småstad med nära till vatten. Sedan nämndes ett antal utflyktsmål, bland annat Gripsholms slott i staden Mariefred. O att Strängnäs tågstation ligger bredvid ett sprängt berg. Danzbandzkampen.

Det har blivit fel i texten. Jag skulle vilja korrigera det lite grand. Strängnäs är inte en charmig småstad. Det är en jättestor stad.

Nej.

Det är en småstad. Men det är faktiskt en ful o oläcker stad. Titta:



Bläh!

När jag var ung hade jag en flickvän från Strängnäs. Hon var från Korea. Allt är märkligt med Strängnäs. Sovjet må förneka det o barnsligt blåmena att de faktiskt försökte bomba Finland den där februarinatten för sextiofem år sedan. Självklart kan man inte missta Strängnäs för Finland ens från luften. Sovjet hatar Strängnäs. Det kan bara bero på att Sovjet tycker att staden är liten o ful. Det finns faktiskt inget annat som förklarar varför Sovjet hellre bombade Strängnäs än hela Finland. Det är ju inte som att bomber är gratis.

I varje hus i Strängnäs finns det minst en toalett som inte är ordentligt rengjord. Var tionde Strängnäsbo har en annan pappa än vad denne tror. Min ovan nämnda flickvän, t.ex., presenterade mig för två personer som hon hävdade var hennes mamma o pappa. "Ja, eller hur" sade jag o hälsade på hennes mamma med en konspiratorisk blinkning. Min flickvän ropade ofta Hallelujah. Jag tror hon var med i Livets ord. Samma Livets ord som har grävt ett tunnelsystem under hela Strängnäs som de kan springa runt i hela nätterna om de vill. Förr i tiden ville de det, men till slut stod dem inte ut med Strängnäs ens underifrån. Idag är tunnlarna övergivna o ljusen utbrunna. Om man hoar i ena öppningen av tunneln så hörs det jättetydligt i tunnelns andra öppning. Om det kommer en kraftig vindpust när man hoar så kan man få gamla oblatsmulor i ögat. Det känns nästan inte alls. I tunnlarna frodas det bakterier som genom knappnålssmå hål i berggrunden kryper upp i de orengjorda toaletterna o gör att husen luktar skitilla. Strängnäsborna är resistenta mot dessa bakterier o känner nog inte heller så mycket av den vidriga lukten. Om de gör det så är det deras problem.

Eländet fortsätter. I kommunalhuset har de inte toalettpapper. Tydligen ska det vara en sevärdhet att torka sig själv i stjärten med sin tumme. Nåja. Väldigt många Strängnäsbor tycker dessutom illa om barn. Så här har jag själv hört när jag gått på gatorna i staden: "-Desto sötare de är o desto gulligare ögon de har, desto mer avskyr jag barnen. -Ja, jag med. -Ja, o jag med. -Mhm, instämmer. osv.". Då blev jag bestört o åkte fort från Strängnäs med tåget. Sedan dess återvänder jag aldrig till Strängnäs. Jag går in på kommunens hemsida någon gång då o då, men det är allt. O det gör jag bara i hopp om att mötas av ett meddelande om att Sovjet har bombat staden till grunden. 

I stället visar de mest bara den där bilden på den där jädra sneögda ungen som söker en ny pappa sedan den förra dna-testat sig bort från allt ansvar.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits