Några ord om rätten att vara den man är, trots att man vill vara Lisbeth

Jag ser mig själv i spegeln o funderar över vem jag är. Sedan tänker jag på Katrin Z o inser att man egentligen aldrig kan veta. Katrin Z är en typisk katt-människa, medan jag tror mig vara mer inne på hundar.

Katrin Z gillar säkert Unni Drougge o  Andreas Carlsson. Läser dem med nästan samma välbehag som hon läser sina egna texter. Samtidigt som jag duschar tror jag att hon ligger i badet, fyllt till bredden med skum. Katrin Z har nog aldrig fel. Jag tror hon vill vara Lisbeth Salander.

Jag drar en hand genom mitt hår och gnuggar sedan mina tänder med ett pekfinger. När jag ler känns jag lite falsk. När Katrin Z ler är det nog för att hon menar det. För att hon är glad för någons skull. Eller för att någon har gjort sig illa på ett roligt sätt. Jag har aldrig förstått vad det innebär att leva punk, jag bara lyssnar o skakar jättefort på hela kroppen.

Jag kan inte få på mig sådana trånga byxor som Katrin Z brukar ha. Även om jag skulle lyckas med det så tror jag att det skulle börja klia så mycket att jag skulle ångra mig att jag valt dessa byxor. Kan Katrin Z ha någonting i bakfickan?

Har Katrin Z någonsin varit barn? Det är min chef som undrar. Jag säger att jag inte kan svara på det. Har min chef äntligen den där vita veckan som vi bett honom om? Eller försöker han bara vara social eller visa att han bryr sig om mig?

Jag tycker att det är dags för en tyst vecka för Katrin Z! Den börjar...Nu!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits