.

Igår tog jag mitt ansvar som medborgare och gick på Ulf Lundellkonsert på Tyrol. Det var ett sätt för mig att visa vart jag står i jämställdhetsdebatten. Poeten Bob Hanson ville också göra sitt statement och stod nästan längst fram bredvid en kille som kan ha varit en blonderad Sigge Eklund. Sigge Eklund är den mest rosa av de manliga feministerna. På ANDRA sidan om Jens Orback. Bob Hanson är mest intresserad av att knulla. Längst bak i salen stod John Eje Thelin och förstörde stämningen genom att sura över en "Lundells texter till engelska"-bok han aldrig fått respons för. Till slut fick vakterna be honom att vara tyst eller gå hem. Då pekade han finger åt vakterna och försvann in i publikmängden så att de inte kunde hitta honom igen. Han satt länge framför mig med en jättemörk öl och fnittrade.  

Vakterna fick en hel del SMS av Linda Skugge där hon försökte skriva vart John Eje Thelin var. Hon satt tydligen på en av platserna högt upp och kunde se vad som hände på marken. Men vakterna förstod inte vad Linda menade med det hon skrev. Idag är samtliga vakter av naturliga skäl befordrade till poliser och har fått en offentlig ursäkt av Thomas Bodström.

Kampen för jämställdheten sker inte bara på scen utan även i de svenska hemmen. Häromsistens hade min flickvän jättemånga åsikter om hur saker borde vara uppdelade (eller inte uppdelade) mellan kvinnor och män. Hon pratade oavbrutet i flera minuter. Jag fann mig nödgad att agera för att inte förlora min självkontroll.

Jag bad min flickvän att suga av mig. Det gjorde hon. Under tiden sade hon inte ett ord som känns riktigt att återge här och nu. Det var skönt. När hon var klar visade jag att jag tänker på att hon har det bra och frågade henne om det var skönt för henne också. Då kände jag mig som en riktig feminist och sade det till min flickvän. Hon hade munnen full och kunde inte svara.

Min flickvän var desto rappare i käften när hon pratade med poeten Bob Hanson på Ulf Lundellkonserten. Han utstötte flera coola ljud som vare sig min flickvän eller jag förstod något av. Min flickvän hoppade fram till Bob, som stod och sjöng med i Lundells sång, och frågade om han ropade efter Malmö. "E.T. phone home", sjöng Lundell från scenen så det skakade om hela salen. Bob skakade på sitt röda hår så att svetten yrde. "Nej. Jag säger Janne!" Jag torkade Bobs svett ur min panna och gick och frågade vakterna om det var okej att jag tog mig en till öl. Det var det, sade de, men då skulle de kasta ut mig. Ha! Då hade jämställdheten förlorat en viktig delstrid.

(Det som bekymrar mig mest dock, är att min flickvän påstår att hon studerat jättelänge i Karlskrona, eftersom hon inte kom in på KTH eller i Uppsala och fick välja ett töntigare alternativ. Ändå förstod hon inte Bob. Det väcker frågor. Kan jag lita på min flickvän? Vart höll hon hus egentligen? Blir jag tvungen att benämna hennes "studietid" som "de mörka åren"? Hon är mycket kvinnlig; kurvig och pratglad och absolut representativ för sin sort, bara en hel del vackrare än de flesta. Slutgiltig fråga: Kan man lita på kvinnor?)